Hej,
Idag var en magiskt bra dag på cykeln, jag åkte ut själv och tänkte cykla uppför Col de Soller och Puig Major för att sen vända neråt via Lluc och Inca för att sen vända norrut och blåsa på i motvinden till Sa Pobla och Can Picafort.
Sagt och gjort, klockan 10 rullade jag iväg och var hemma klockan 16, sex timmar i sadeln känns riktigt bra i baken och benen.
Jag körde den vanliga vägen till Santa Maria via Muro mot Inca och Tyskvägen, på tyskvägen hakade jag på en spanjor som var ute och cyklade och vi två gjorde ett partempo i 35-40 km/h genom hela Tyskvägen tills vi skildes åt i Santa Maria där jag stannade för ett snabbt fika innan stigningen uppför Col de Soller.
Col de Soller är en snäll liten klättring på 5 kilometer som inte tar längre än 18 minuter att ta sig uppför om man håller en snittfart på 16,5 km/h. Stigningen är inte på mer än 5% i snittlutning så det är en perfekt uppvärmning inför Puig Major som är ett monster på 14kilometer.
Utförskörningen gick hur bra som helst med inga mötande bilar och inga cyklister på vägen, jag har knappt sett några cyklister alls idag vilket har känns lite konstigt att vara ensam ute och cykla i bergen.
När man kommer ner för den sista serpentinvägen rätar vägen ut sig i två kilometer innan man kommer in i byn Soller, den vägsträckan är perfekt att äta en energikaka på så att man har lite mer energi inför Puig Major.
Piggen börjar ganska omgående efter Soller och sträcker sig hela 14 kilometer och har en snittlutning på 6%, alltså nästa tre gånger så lång som Col de Soller och till på köpet brantare.
Efter de första fyra kilometrarna kommer skylten som visar att det är en mil till toppen.
Det tar tid att ta sig upp, närmare bestämt en timma, tänkt dig ett spinning på där du i princip bara kör sittande klättring i en timma med en snittpuls på 83% och en maxpuls på 88% så får du en uppfattning om Puig Major.
En bit uppför klättringen cyklade jag om en ung kille som var ute och cyklade uppför piggen, grymt bra jobbat av den killen att ta sig uppför, han kommer bli nästa stora Jan Ullrich i Tyskland!
Som förströelse passade jag på att fota mina vackra röda cykelskor som glänste ikapp med mina rödbrända ben, cykelpoesi i all sin ensamhet uppför berget. Man blir lite lätt filosofisk när man sitter där i ensamheten och kämpar uppför stigningen, faktiskt riktig mentalt avslappnande.
Uppe på toppen, är det bara att fortsätta cykla och börja utförskörningen ner mot Gorge Blue och Apelsinfiket där jag tog en längre fika på 20 minuter och mumsade i mig en macka, varm choklad, Coca-Cola och en läskande stor och god apelsin.
Vädret var strålande uppför hela stigningen och nere vid fiket var det bara att lägga upp benen på en tom stol och njuta av solens värme.
Efter fikat börjar den riktigt jobbiga starten, benen är riktigt sega och det känns skitjobbigt att komma igång för efter Apelsinfiket är det en mil och starkt kuperad terräng innan man kommer fram till Lluc och en ordentlig nedförskörning till Caimari, Selva och Inca börjar.
Hemvägen är går via en fantastiskt liten väg genom bördiga ängar och djupa skogar innan man kommer fram till Sa Pobla och en grym motvind tar vid och de sista milen är en lång plåga mot vinden innan man äntligen kommer fram till Can Picafort.
Det var den dagen det, imorgon vet jag inte riktigt vad som händer men det bestämmer jag imorgon för det här var min sista dag som guide och nu är jag här nere på semester vilket innebär att jag bestämmer själv när, var och hur jag ska cykla.
Min gode vän Jacob som var planerad att flyga ner på söndag har, positiv som han är, bokat om sin flygbiljett till på tisdag istället. Han ska ner till Mallorca till varje pris. Jag tänker stanna kvar på samma ställe ett par dagar till och se om jacob kommer hit eller inte, när/om han gör det åker jag ner till södra Mallis och möter upp honom där.
Håll tummarna på att vulkanrackarn snart har dragit sitt sista halsbloss….
//Peter
Senaste kommentarer